lördagen den 2:e februari 2013

ATT TRÄFFAS FÖR FÖRSTA GÅNGEN - ELLER FÖRSTA DAGEN I RESTEN AV MITT LIV




Idag gick vi in i huset med egna nycklar. För första gången. Hela huset lös, det satt i väggar och trapphus, allt var så stilla och jag tror huset välkomnade oss med hela sin hundraåriga själ. Vi hade med oss ett gäng kartonger och en fyraårig sprickfärdig tjej som var så nyfiken. Jag tog med en detalj som kändes som att den skulle symbolisera "hemma", de bruna kartongerna claimar inte direkt någon tillhörighet åt oss de är så neutrala. Så det blev vardagsrumshästen som fick äran att vara den första personliga ägodelen som placerades lite tillfälligt i burspråket. Kändes... annorlunda. Vår häst... här? I detta vackra rum? Ska vi bo här? :) (mindnote: rita elementskydd, spackla tapeter)




Som riktig inredingsnörd gick jag runt och pillade på originaldetaljer som finns kvar, som dessa urvackra beslag till fönstren.





Plankgolv i furu, som jag skulle vilja luta med tiden. Sen. Var sak har sin tid. En mössa och en handväska på golvet känns vilsna, men inte fyraåringen längst bort som otåligt ropar att vi ska gå uuuuuuuupppp!!!!




Upp, upp upp. (mindnote: hur målar man bakom spaljestavarna? Ljusgrå väggar och vita snickerier?)




"Ååååååhhhhhhh här ska JAG bo mamma!" (mindnote; dela det stora rummet i två barnrum)




"Å här kan lillebror bo!" (mindnote; nej)




Och sen konstaterade min följeslagare lyckligt att vi köpt ett hus med tre rådjur! Egna? Fantastiskt att få möta sitt nya hem för resten av sitt liv med sin dotter. Skall hon bo här lika länge som jag bodde i mitt barndomshem? Är detta hemmet som kommer att utgöra fonden för hennes barndom, hennes mesta minnen? Troligen, jag hoppas det. En magisk dag, att få uppleva hennes första dag i denna nya fas i livet. Jag följde stilla efter och tog in allt andaktsfullt. Tidvis gåshud huset är så vackert. Som vi har jobbat, som vi har letat, som vi har varit på visningar, som vi har ritat på lösningar på andra hus och budat, som vi har tänkt, väntat, gett upp, letat igen, räknat, räknat igen. Jobbat mer. Och nu är vi här. Nu har vi landat. Eller kartongerna har landat... Vi kommer om en vecka :)


Bild studio karin


PS Tack för alla fantastiskt fina varma hälsningar igår när jag tillträdde huset! Ni gör mig alldeles rörd, NI är MITT fyrljus (du som skrev att du drömde om ett nytt hem och att min blogg var ditt fyrljus, det var det finaste nån sagt på länge), roligt att jag har så trevliga läsare. Och ni är så många, snart 4000 dagliga klick här inne, det är inte dåligt! Tack för att ni finns, utan er är ju bloggen ingenting! Kram på er


7 kommentarer:

  1. Vilket fantastiskt hus - GRATTIS! Förstår att dagen varit magisk. Jag minns när vi klev in i vårt hus första gången, vi hade också rådjur i trädgården och det kändes fantastiskt (mindre sedan när de åt upp blommorna).

    Ska bli så kul att få följa den här resan :)

    SvaraRadera
  2. Grattis till nya huset! Inte för att det inte verkar vara det redan men jag tror det kommer bli alldeles helt underbart efter du satt händerna i det, ska bli kul att följa!

    SvaraRadera
  3. Wow! Vilket inlägg så vackert du uttrycker dig! Lycka till i ert nya hus, går själv i renoveringstider och väntar just på Den Stunden att få kliva in i vårt nya hus. Du peppade just mig ännu mer ;-) Marie.

    SvaraRadera
  4. ♥ Lycka ♥ Så härlig läsning idag! Önskar er all Lycka Till i nya huset!
    Ska återgå till mina egna kartonger och velande hur vi ska inreda...

    SvaraRadera
  5. STORT GRATTIS!!

    Vilken härlig känsla! Låt huset guida er och njut av förändringen sakta.. lyssna på allt som väggarna har att säga, tänk vad de har varit med om:)
    Lycka till!

    //Ki

    SvaraRadera
  6. Nu sitter jag och oar och aar (lite tyst under läggning av barn :-))för hur fint huset är och vilken potential som finns.

    // Jessica E (som inredningnavigerar med hjälp av bloggen som fyrljus ;-)Roligt att du bev glad, det var meningen :-))

    SvaraRadera