torsdag 26 juni 2014

JAKTEN PÅ DEN GULA FASADFÄRGEN



Hur gick det med min fasadfärg som jag dryftat lite här på bloggen? Jag har ju ett lite för starkt målat gult hus, och hade gärna haft en lite mildare gul. Och när tillbyggnaden skulle målas så hamnade jag i tvivel på att låta måla den nya tillbyggnaden i en kulör jag inte var sams med. Jag skrapade på den gula färgen som det befintliga huset hade, och under 3-4 andra starka gula (varav en helt hysteriskt 80-talsbäng nyans... vad hände där?) så hittade jag underst en ganska mild fin nyans som troligen var lite åldersblekt linoljefärg. Första lagret från 1911. Sååå vacker. Jag ville tillbaka mot den nyansen, lite blekt linoljefärg i gult. Efter lite undersökningar hos grannar i området med ljusgula hus (ja, ringa på och fråga funkar ju) så insåg jag ganska snart att det var överhuvudtaget ingen NCS kod jag skulle ha. Jag ville - inte helt överraskande för mina nära och kära - låta måla huset i linolja med äkta pigment. Vårt hus är dessutom målat med gammal "vanlig" oljefärg (dvs alkyd) så det skulle vara ganska lätt att skrapa bort lös färg lite lätt och göra rent och måla över med linolja. Vi behövde alltså inte skrapa helt trärent ned till plank, som om vi hade haft vattenlöslig färg under, och då hade vi nog inte gjort detta. (Själva huvudhusets ommålning har vi dessutom framför oss, en annan gång...) Men tillbyggnaden skulle målas med detta. När jag väl tog beslutet gick det fort. Jag åkte och hämtade vit linoljefärg och de två pigment som är aktuella för att blanda gula klassiska färger; gul järnoxid och guldockra. De ser ut som senap när de är outblandade med vitt. Och sen var det bara att åka hem, nybörjare på linolja som jag är, och kasta sig huvudstupa in i detta.




Det är ju inte svårare än att baka. Jag har i och för sig märkt att jag tusen gånger hellre blandar egen färg än bakar, så det kanske inte säger något om svårighetsgraden av detta. Men det var i alla fall bara att ta fram måttverktyg som teskedar och matskedar och decilitermått, och börja. Och så ska man nog vara säker på vad man söker för nyans. Guldockra märkte jag snart var alldelses för varmgul, rosagul. Den har mycket rött i sig. Gul Järnoxid däremot, var toppen. Och det finfina med äkta pigment, är att de är fina hela tiden, oavsett mängd vitt, nyansen är ljuvlig hela vägen från ljusaste ljust gul till mörkaste mörkt gul. Det skär sig aldrig, eller slår i fel nyans. "Ja, så är det med äkta pigment", sa en kompis som är byggnadsantikvarie uppmuntrande. På plankan uppe i hörnet ser ni vad jag strävade efter. Och siffrorna jag har skrivit skvallrar om att det är ganska lite pigment som behövdes för att göra mig nöjd, på 14 delar vitt blev det bara 1/2 del pigment. Som mått använde jag tesked. 





Jag kikade också och jämförde i en nyansväljare, där jag uteslutande gick på de nyanser som var ganska ljusa och uppblandade med vitt. 




Japp, gul järnoxid blev det. Nyansen anar ni i glaset där bakom. Jag skall återkomma med bilder på fasaden också. Och uuuujjjj vad det doftar gott i hela trädgården när de målar med linoljan!




Bild studio karin





4 kommentarer:

  1. Vad roligt att blanda och testa. Det kommer ju bli kanon snyggt! :)

    SvaraRadera
  2. Ser fint ut! Svärfar har jobbat som målare och blandar egna färger, dock inte med linolja. Jag tycker det verkar kul, men läskigt! Är det inte svårt att få exakt samma nyans när man använder tesked? Är det inte säkrare att väga antal gram? Eller blir de så lika ändå att man inte ser någon skillnad mellan burkarna, om man gör som man skall och blandar burkarna med varandra när första blrjar ta slut?

    SvaraRadera
  3. Vi letar efter den perfekta grå nyansen till vårt 20-tals hus. Det är verkligen inte lätt men skam den som ger sig!

    Ser fram emot bilder på er färdigmålade fasad!

    SvaraRadera
  4. Tesked var bara till att få fram ungefärlig recept, sedan räknade jag om till hela liter vitfärg och deciliter järnoxid. Så då var det lättare att hålla reda och nej man ser ingen skillnad på de olika strykningarna och väggarna :)
    Karin

    SvaraRadera