måndag 15 februari 2016

LILLEBRORS LJUSBLÅ RUM IN THE MAKING




Hej måndag! Här rasar projekten framåt, framförallt lillebrors rum har vi tagit tag i och det känns som att en uppdatering är på sin plats. Nu har vi kommit så långt att det har målats.... Men det tog sin sedvanliga process med att prova ut fifty shades of vald kulör innan någon/ lillebror/ jag var nöjd. En ljust blå nyans som förstärkte dagsljuset i det ganska mörka rummet, som inte blev för kall, inte för ljus, och inte för grå var utmaningen. Flera nyanser ljusblått provar han ut på bilden ovan, sjukt nöjd med att få vara med och måla blott 4 år gammal. Vi målar alla sovrum med Kulturhantverkarna i Sicklas väggfärg. Detta då den är helt ogiftig, emitterar inga plaster eller petrolater alls och är extremt miljövänlig. Färgen består av vatten, linolja, såpa, vetemjöl, färgpigment och lite lite konserveringsmedel godkänt för livsmedel. Doftar ljuvligt! Och i stort sett hade lillebror kunnat äta av färgen. Jag testar alla väggkulörer bredvid en liten vit klick snickerifärg, för de ljusblå kulörerna "lurar ögat" när de målas på den grå spackelbakgrunden och ser bara vita eller grå ut... Men när "riktig" vit kommer till som kontrast ser man den ljusblå färgens resultat bättre. Det behövs faktiskt oerhört lite pigment för att hela rummet faktiskt uppfattas som ljusblått! Jag börjar ALLTID med alldeles för stark färg (läs skrik-blå) och får tona och tona om med vitt tills jag är nöjd.




Statusen på rummet efter att takkupan byggts såg ut så här. Jag älskar själv tillbakablickarna, det påminner mig faktiskt om att renoveringen går framåt fast det känns långsamt ibland. Vi varvar byggjobbarnas proffsjobb med att göra enklare saker som att måla själva. Hur det såg ut i rummet innan, när det gamla fönstret i gaveln sattes igen (pga tillbyggnad) och takkupan påbörjades har jag visat här. Ser ni fönstren som står på golven och renoveras här ovan.....



....."one man's trash is another man's treasure!". 2 par hundra år gamla fönster som såg ut så här släpade jag hem från byggnadsvården. Perfekta i storlek, och perfekta i spröjsproportioner OCH exakt lika gamla som huset. Och är man K-märkt hus så är man. Byggarna grät och skrattade om vartannat åt både skick och pris jag betalat för dessa, men de renoverade fönstren snällt ändå.




Slipade och skrapade fönster, och här nånstans blev byggjobbarna också tysta. Det är ju fantastisk kvalitet på dessa gamla träramar, och de vackra handblåsta fönsterrutorna är ju som smycken. Det finns inte en granne som inte påpekat att "det ser ut som att fönstren alltid suttit där". Och det tar jag som ett gott betyg på ett K-märkt hus!




Detaljer detaljer. Hur fönsternisch skulle möta fönsterbräda skulle möta bröstningslist skulle möta bröstningspanel var frågan. Tredimensionella pussel som kan ge en huvudvärk i timmar tills man hittat rätt lösning. Jag löste det så här, och vår byggis gjorde ett mycket gott jobb.




Och färgen i sig då? Jag inser att jag har helt omöjligt att välja ut en NCS kod hemma. En vägg blir för kall, en för mörk, en för gråblaskig, en för... Ja, det slutar alltid med att jag blandar med de nyanser jag har likt bakrecept. Jag återkommer med hur det blev, snart klart :)




Bild studio karin



1 kommentar: