torsdag 19 april 2018

DIMBAR FAVORIT I NY SKEPNAD





En riktig personlig favorit har varit JWDA's dimbara mässingslampa. Jag har den hemma, och den är magisk att ha på ett sideboard och låta glöda på natten och guida barnen som springer mellan rum. Som en modern tolkning av den klassiska oljelampan dök den upp för ett par år sedan. Nu får den populära ett nytt syskon, nämligen en version i marmor. JWDA table lamp marble  och det är Menu som står som leverantör. Lättplacerad som få, dessa dimbara små, i bokhyllan, på ett sideboard, i ett fönster eller i en mörk hall. Lovely nyhet, eller hur. 





Bild Menu

måndag 16 april 2018

STOR GOLVVAS



Stora inredningsdetaljer, utan fnuss. Det såg vi mycket av på Formex i vintras. Det mesta finns att få i XL, och då i avskalad enkel version. Månne är man trött på alla fippliga stilleben med massa smått, det blir fint på bild men det upplevs nog mest som dammsamlande i hemmiljön. Hemmiljön, ni vet, den som finns i den grymma verkligheten, utanför kameralinsen.





Och snart blommar det ordentligt ute, och i alla fall mina utekrukor har det hunnit bli lite blommor utplanterat. Vill man dra in våren ända in i hörnen, så satsa just på en stor golvvas. Kähler har uppdaterat sin klassiska vas i XL, och fått till en ordentligt golvvas i blå-grått.....





...och den finns även i vitt. Vasen heter Hammershoi (länk).




Denna golvvas i nedtonat grön glasering har vi använt oss av i ett par inredningsförslag, den är lite av en favorit här i studion. Denna har housedoctor , finns ex här (länk). Trevlig måndag på er, glöm ej att våren är verkligen på g!



Bild 1-3 Kähler, 4 housedoctor

fredag 13 april 2018

INKÖP INFÖR HELGENS TRÄDGÅRDSFIFF



Oh happy Friday! I veckan hann jag med min medarbetare Susanna med att åka till Årsta partihallar och packa bilen full med trädgårdsprojekt! En vända till Zetas blev det också. Krukorna gapar tomma, murgrönan är delvis uppäten av rådjuren och så var det det här med buxbomsbollar som man inte kan få nog av.





Ranunkler från Zetas är tänkt att hamna i utekrukorna vid entrétrappan....




En stor kruka rosmarin får stå på det stora plankbordet.




Och så ett nytt spännande projekt, för de två stora urnorna vid trädgårdens entré..... Buxbomsbollar dör i de krukorna, det är så soligt. Så jag tänkte ge mig på ett annat projekt. Med en ram av järn....




....låta småbladig murgröna bli bollar i de stora entrékrukorna. Blir ett spännande yay! eller neeej! projekt.




Från Årsta fick ett helt tråg med vita pärlhyacinter följa med hem, samt två riktigt stora byttor med vita penséer, tre-pack terracottakrukor, ett tråg murgröna... Jag gillar vitt och grönt så här i början, innan färgerna tar tag i mig lite mer i sommar :)




Trevlig fredag önskar jag er!



Bild studio karin




onsdag 11 april 2018

SKANDINAVISK MINIMALISM GENOM EN MAGISK LINS




Ljuvliga vårljusa rum, vackert fångat på bild, med en inneboendes egna kärlek för objektet... det är arkitekt/ stylist/ fotograf Katerina Dima på bloggen Only Deco Love som stylar och fotograferar sitt eget hem så magiskt. Katarina är en grekiska som bor i Oslo, och hon behärskar den skandinaviska stilen mycket väl. Lite så där som att Colin Nutley är bättre på att göra svenska filmer än svenska regissörer, ni vet. Man ser det med ett annat öga, och har en förmåga att lyfta fram det bästa och förhöja det. Lite så blir det när Katerina fotar och inreder sin norska våning. Över hundra tusen följare på Instagram förtäljer ju en del om fotograferingskonsten och just magin i bilderna. Sobert, vackert, sammanhållet och med väl valda inredningsdetaljer väljer Katerina att visa oss sitt hem till fullo. Ett par favoritbilder visar jag idag.





Älskar marmorbordet i form av en box, från Menu.




Sovrummet har fått greige-beige-grå fönsterfoder och det värmer rejält i det grå-vita rummet. Allt har en mycket mjuk och sakral stämning, nästan Skandinavien goes asketisk, men det funkar. Vill ni se hela lägenheten så kikar ni in här. Allt gott, önskar er en tipptopp onsdag!


Bild Katerina Dima/ onlydecolove.

tisdag 10 april 2018

HUR TÄNKER VI ARKITEKTER NÄR VI VÄLJER STIL PÅ KÖK



Hej! När vi inreder här på kontoret, så tenderar vi att lyssna på kunden. Ganska mycket. Lika mycket lyssnar vi på en till, nämligen en mycket inbjuden gäst i samtalet. Huset självt. Jugend, nationalromantik, 20-tal, tidig funkis och sen funkis. Tider då stor vikt lades vid helheten, husen var arkitektritade och har genomtänkta materialval, och de besitter en fantastisk själ. Om det är självvalt eller om det är kunderna som hittar oss, det vet jag inte, men vi har övervägande kunder med hus i stilepoker. Med vår vurm både för byggnadsvård i modern anda, och med intentionen att låta barnfamiljer inreda anno 2018, så brukar vi sätta till verket. 




Vi brukar sätta oss in i hur såg planen ut när huset byggdes? Hur har den förändrats? När har det renoverats och vad gjordes då? Har vi tur har vi fått med ett par olika planer från stadsbyggnadskontoret, och vi kan läsa in oss på husets renoveringshistoria. Har man tappat bort några riktigt fina detaljer på vägen? Vad vill man återställa, vad vill man förbättra för att få en plan som fungerar nu? En till röst vi måste lyssna på - förutom kunden och husets röster - är byggaren naturligtvis. Har man tur har man funnit en byggare som är kunnig och som vet vad som kan göras och vad som är onödigt dyrt för huset ifråga. "Man kan göra mycket men inte allt, och vill man göra allt så är det en kostnadsfråga", säger en klok byggare jag känner.




Om huset har värden som är estetiskt tilltalande, vackra fasader, och har ett allmänt uppskattat yttre (kunden har ju ändock köpt huset för att de gillar huset hoppas man) så brukar jag vilja bygga vidare på känslan. Man skall förnimma samma känsla inuti huset som utanpå, brukar jag tycka. Men det måste inte bli museum! Säg att fasaden ser ut så mulligt nationalromantisk som på ritningarna ovan. Då känns det som ett hållbart grepp (dvs ett "icke-trend-grepp") att inreda med ett kök som överrensstämmer med den känslan. Man får en samhörighet med utsida och insida, och det mina vänner är en gyllene röd tråd så stark som någon. Köket ovan andas klassiskt, men är på intet sätt musealt. Köket upplevs snarast modernt, tycker jag. Den riktigt svåra delen är att inte få köket att dra iväg och bli... för gammalt. Kanske måste man göra avkall på något, för att den sammanlagda känslan av luckor, golv, knoppar, bänkskiva, armaturer mm ska andas anno 2018! DET, är balansakten i det hela.




Om vi istället hade valt detta (också fina) kök, så hade vi dödat samhörigheten med ute och inne. Vi har helt valt modernt (på luckor, inventarier, armaturer, fönsterstil) och om jag står inne i detta kök, kan jag inte alls ana att en utsida skulle vara annat än tokmodern. Visst, man gör som man vill, man kan inreda som man vill. Men om man inte vill känna att nåt skaver och att man på riktigt körde av den där röda-tråden-vägen man önskat att man hade fullföljt.... ja då skulle man inte ha valt detta moderna kök i ett sekelskifteshus. (Jag vill poängtera att jag gillar moderna kök också, men i en annan huskropp än i mitt exempel.) Med förbehåll för vad just du gillar, så tänk också långsiktigt ur ett estetiskt perspektiv. Det lönar sig.




Men - visst kan man "inreda modernt"! Med de lösa inventarierna kan man ju leka hur man vill. Moderna armaturer och möbler är ett bra grepp att visa att man är yngre än huset ;) Tänk att husets arkitektur och fasta delar är salt och lösa möbler är socker, och så vill du få till din egen personliga blandning. Troligen har huset ett större värde längre, både för dig och för eventuella försäljningar, om du lyssnar på dess röst. Go for it.



Bilder via studio karin/ via pinterest