MINA ADVENTSKRANSAR

Hej lördag! Nu har julverkstan kommit igång lite, efter det inspirerande besöket på Ulriksdals Slottsträdgård häromdagen. Det jag ville ha allra mest var julkransar till fönstren. Det har jag haft i flera år, och det är en klassiker som jag verkligen har tagit till mitt hjärta. Men - och ett stort stort men! - har ni sett att köpekransar har en baksida av halm. Det ser jättenaket ut. Och när man skall hänga kransar i fönstret så får man då bara en sida som är fin och grön. I radhuset var detta inget problem då fönstren som hade kransar vette mot trädgård och förrådsbod. Men här, här har vi 7 fönster i bredd i burspråket parallellt ut mot gatan. Det är husets arkitektoniska paradnummer utåt, och jag vill ju gärna att det skall se fint ut utifrån också. God Jul förbipasserande. Inte att vi har grönt och fint inåt rummet och så moonar julkransarna utåt gatan. Så vad göra? Jo. Jag gav mig i kast med att göra egna kransar i år.

Det fanns inte "vanligt" granris på Ulriksdals, och tur var det. Då fick jag bekanta mig med detta ris, som jag så klart glömt namnet på (tipsa gärna... kryptomeria, tack!) Det var ljuvligt att ta i, ganska mjukt, och långa fina kvistar som gick lätt att binda krans av. Och lätt att klippa av mindre kortare bitar där man behövde fylla i mer grönt. Min första julkrans (har bara gjort midsommarkransar i mina dagar) blev riktigt bra så jag ger all eloge till ristypen! Små minikvistar som blev kvar står i silvervaser på fönsterbräder.

Färdig adventskrans som väntar på att hängas upp. Grön på båda sidor. Återkommer med resultatet senare idag.

Bild studio karin