NYÅRSFUNDERINGAR

God fortsättning på er. Jag brukar inte ha nyårslöften, de tjänar ingenting till om man börjar året med att eventuellt misslyckas med något och göra sig själv besviken. Men jag har riktlinjer som jag följer, och när jag väl slagit in på dem brukar jag intresserat fördjupa och förstärka mig i dessa. Och förra året intresserade jag mig mycket i att minska miljögifter i hemmet, att minska plast och kemikaliska medel i barnens rum, att vara noga med vad jag väljer för tvättmedel, rengöringsmedel (bara grön såpa) etc etc. Både för min egen hälsa och ur hållbarhetssynpunkt. Och det känns som att detta är en väg jag kommer att fortsätta på, i mitt eget hem i alla fall. Jag har fördjupat mig lite i färger, skall bland annat måla sovrummet hemma med linoljefärg (också med minskade kemikalier som en första utgångspunkt, och sedan jag börjat undersöka helt enkelt för att det var så fantastiskt vackert!). Ett konkret löfte (som jag inte borde misslyckas med) är att köpa ekologiska lakan till alla fem familjemedlemmar när jag kommer hem igen efter vinterns batteriladdning på annan ort. Ja, att kliva ur ekorrhjulet och följa hjärtat med annat än jobb var nyårsfunderingar för ett par år sedan, och de praktiserar vi nuförtiden. Kliva av duktiga-flicka-jobba-jämt-och-dessutom-ta-hand-om-hemmet, eller stänga av energiflödet som maken lägger på ett mastodonttjänst. Vi pausar, lever ett "riktigt" liv av en helt annan sort en månad om året. Så att själen mår bra. Huvudknoppen. Och nu sitter jag här med utvilat huvud och frisk luft i lungorna och funderar över nästa år. På min inslagna väg om önskad noll kemikaliebelastning i hemmet och att mina barn skall få pausa från miljögifter på inredning och icke-önskvärt-manipulerad mat åtminstone i hemmet. Jag väljer gärna närproducerat och lokalt när det kommer till mat. För globaliseringen är ju toppen, i många avseenden, men den har också fört med sig att vi äter och skall ha samma lika över hela jorden och det har ju lett till en del bakslag helt klart. Tillbakagång till lokalt är ju helt klart framtidens globalt. När det kommer till inredning så jobbar man ju gärna utifrån ställe och geografi, man inreder för en fjällstuga i Sverige, eller ett chalet i alperna, en sommarstuga i Sverige, eller en våning i stan, eller ett Cityhotell med internationella gäster. Allt har sin stil och plats. Eller så tar man numer gärna hänsyn till husets arkitektur och låter tidseran tala när man väljer fasta installationer som kök och bad. Byggnadsvård har haft en oerhörd uppgång de senaste åren, gemene man är medveten om att huset har en själ som kanske kan tas fram bättre med nåt annat än med ett blaskigt högblankt kök från det stora varuhuset? Om de fasta inredningarna är mer i ton med huset, så är de oftare än inte dessutom mer tidståliga estestiskt, de upplevs inte som sååååå förra året och en önskan om att göra om igen och igen. Att sakta ned sitt pengaflöde på dåligt genomtänkta renoveringar är definitivt tidens trend. Denna blick i backspegeln, eller om det är framtiden att blicka tillbaka och ta hänsyn mer lokalt än globalt, det är ju en stor fråga, lite för stor för denna blogg. Och jag konstaterar bara, att jag märker på mina kunduppdrag att det är förfrågningar med specifika, unika, personliga drag som gör sig gällande. Kunder som vill inreda så att det känns genomtänkt, platsbyggt, hållbart både ur estetisk och budgetsynpunkt, kunder som vill vara nöjda med ett personligt hem. Långt bort från en strömlinjeformad globaliserad allt-är-lika-kultur. Mina mobilsnapshots på lokalt alphanterkeri får stå som symbol för en tillbakablick på lokalt som framåtblick på golbalt, om ni förstår vad jag menar :)

Bild studio karin