Hej lördag! Jag finner äntligen tid att läsa nya numret av Rum ID idag, och framsidan är så snygg att jag kommer knappt in på magasinets första uppslag för jag sitter och tar in framsidan så länge. Sådan perfektion, färgharmoni, ton i ton symfoni, lite färg i form av höst-vinrött (ni vet väl att den färgen verkligen är på g nu?), deeee fina stolarna, men framförallt deeeeeeeeeeeeeee däääääär fina tavlorna. Tavlor är ett speciellt moment tycker jag. För att kännas lyckade och passa skall tavlor sjunga med inneboendes själ tycker jag. Betyda något. Visa och säga något om personen som hängde upp dem, ens själ och smak. Då blir det bra av sig självt. Japp. De måste absolut sjunga med min själ i alla fall, för att jag skall bli engagerad nog att hänga tavlor på mina väggar. Har aldrig varit typen som väljer motiv efter rådande trend från största miljarddussintryck från you know where. Nä, tavlor som säger något om mig, min familj, en resa, mina intressen eller min smak. En av mina största kärlekar i tavelmotiv är litografier av arkitektur. Vill ha. Har alltid velat ha. Ända sedan jag utbildade mig på arkitektuniversitet i England på 90-talet. Vi hade inte än egna datorer och dyra CAD-program hade bara universitet självt råd med så man fick prova på CAD en timme i veckan, och absolut hade vi inte egna printers utan man gick snällt till printlokalen med en påse guldpengar och stoppade i en guldpeng per A3 print. Tider. På den tiden satt jag hela nätterna och ritade ritningar i Rotring-bläck för hand på ett lutande arkitektbord. Aaaahh vad jag älskar arkitekritningar som är handjagade. Jag ska leta land och rike runt (alternativt på min egen vind) för att hitta tavlor som de där. Perfektion. Fortsättning lär följa. Den fina tidningen kan man tjuvbläddra i här, fotograf är Fabrizio Cicconi för Rum ID.
Bild via Rum ID
Härliga! Arkitektritningar är något av det finaste som finns, tycker jag!
SvaraRadera