Hej tisdag! Denna vecka har jag haft nöjet att diskutera igenom med en mycket kunnig husarkitekt flera projekt jag har just nu; äldre hus, dess tillbyggnader och dess renoveringar i nutid och deras renoveringar i dåtid. Jag älskar att kika efter detaljer på originalritningarna. Denna kunniga arkitekt och jag diskuterade långt och länge om hur man upplever en avsaknad av något viktigt, när originaldetaljer renoverats bort, när altandörrar flyttats runt och trädgårdens integrering med själva huset blivit fel, när uteplatser inte placerats rätt gentemot solens läge (ev frukostplats, middagsplats), när entrén inte är välkomnande placerad framåt gatan. När det är nåt som är fel, så känns det ofta för alla likadant. Nåt saknas. Huset har inte den charm man önskar. Eller huset anses inte vackert och man vet själv egentligen inte varför. Man kanske har en plump planlösning fjärran från den flytande symmetri huset en gång hade. Man kanske inte alltid vet vilka detaljer som gör att det känns fel, men man bara känner så. Man reagerar med instink. På just arkitektritade hus (fram till 40-talet var alla hus arkitektritade, därefter kom andra former, massproduktion etc) finns ofta en toppenbra symmetri, en tanke ett flyt. Även på nutida arkitektritade hus så klart! (Men de tenderar att vara försvinnande få gentemot egendesignade kataloghus). Ofta har en renovering tillbaka på 50-60-70-talen när man inte högaktade husets karaktär och originaltanke varit "boven" som förstört husets förmåga att uppfattas som komplett och vackert idag. Man upplever det ofta som ett suddigt "hmm, det här känns inte bra helt enkelt". Detta för att man reagerar med alla sinnen på sin omgivning, man tar in symmetrier, volymer, balans, resan inåt från gata - gång - transition - in - i - hall - och - vidare - in - i - huset - och - tillbaka - ut - i - trädgården, man ser att takkupor som blivit gubben i lådan kikut upp ur taket egentligen inte passar takets originalform. Det är ganska subtilt, men alla dessa små saker som kan gå fel vid en renovering om man inte tar aktsamma beslut stör mer än man kanske trodde när man tog beslutet. När ett hem håller ihop och har genomtänkta val i symmetrier, volymer, resan genom det, välkomnandet av människan som närmar sig huset - allt sådant sammanlagt gör att man upplever huset mer eller mindre harmoniskt, eller rent av vackert. Det, och mycket mer, har jag diskuterat idag. Och insett att jag utvecklas bakåt :) Bakåt i tiden, snöar in på bättre förståelse av detaljer av gamla hus. Deras synergier. Visste ni att runt förra sekelskiftet lades ofta husets entré så att den låg i kvällsol, för att när man kom hem efter en lång arbetsdag skulle mötas av sol på sin dörr. Det - mina vänner - är arkitektur när det spelar direkt med sinnen och vi upplever att det är bra när vi sätter vår hand mot ett handtag som belyses i sol, men inte kan sätta fingret på vad det är som är bra. Nån har tänkt till. Love it. Visar till denna monolog idag ett hus jag har snapshotat när jag är ute på mina otaliga "hussafaris" runt om i Stockholm när jag är på väg till kund. (Jag älskar hussafari, glider gata upp och gata ned och njuter lika mycket att titta på vackra hus som att identifiera hur och varför det blivit riktigt dåligt på vissa hus.) Just detta hus ovan har så vackra knutpelare kvar, putshus från 10-20-talet ser det ut som. (10-tal fönster på övervåningen men lite 20-talsstuk över resten). Och ser ni dess vackra snidade pelare vid förstubron. Just med knutpelarna i puts ser huset ut som det skall, som det förväntas. Alltså blir det bra.
Och ett hus som jag jobbar med just nu, som är en fantastisk ankunge som kommer att bli lika bra som den övre bilden. Men som idag saknar sina gamla knutpelare efter en renovering på 50-talet. Och har fel balkong. Och att det saknas knutpelare syns nästan lika tydligt som att ögna en ärrad krigsveteran och se att han inte har sina armar kvar. Man bara ser att nåt saknas. Just denna finfina slumrande svan hoppas snart jag skall få tillbaka sina rätta detaljer på knutar och fönster och dörrar och upplevas som den vackra skönhet den en gång var! Med det lilla ordsvamlet lämnar jag er idag, god kväll!
Bild studio karin
Hej!
SvaraRaderaMåste bara säga att jag älskar din blogg och dina funderingar kring hus. Är själv riktigt intresserad av hus och just äldre hus, särskilt sekelskifte då det är ett sånt jag har själv. Och jag har ända sedan jag var liten undrat hur de förr i tiden kunde bygga så snyggt och rejält, när allting tog längre tid och var svårare. Idag när man tycker att det borde vara lätt att få det snyggt, inte alltid blir så bra. Jag o min man åker också på hussaffari (bra ord ;) ) och jag ser alltid äldre hus som jag uppfattar som fula och gör så som du pratar om ovan, letar efter fönster som har försvunnit eller andra detaljer som inte längre finns kvar. Det verkar som om det är så mycket som de tänkte på förr som de glömmer bort idag, bara en sådan enkel sak som väderstreck. Är många nybyggen som jag anser ligger fel och jag antar att det är för att det är köparen som har bestämt läget, inte en arkitekt som har tänkt till.
Men tack för en bra blogg, har alltid något att fundera på efter att jag har läst dina inlägg! =)
Intressant läsning. Men när du skriver så här långa stycken, kosta gärna på dig en radbrytning och avstavning lite då och då, man blir helt snurrig i huvudet av att läsa ett långt stycke text.
SvaraRaderaAnonym - jag är ledsen att det blir svamligt ibland :) Jag får spinn och talar ur hjärtat. Och det blir som det blir med bloggar, man går inte tillbaka och rättar och stavar om och formar om.... Det blir lite som det blir, ur hjärtat.
SvaraRaderaPernilla, tack - kul att du älskar min blogg! Ja, hussafari är toppenroligt :)
Karin
Hej Karin & tusen tack för denna reflexion, älskart! Det där om kvällssol, det tar jag med mig. Tycker förresten stt det finns en tjusning med att skriva från hjärtat - ärligt och härligt! Mvh Nina
SvaraRadera